Seldon Moor

Du... du känner inte igen mig?

Har vi träffats... i det här livet ännu?

Kanske var det i det förra... kanske...

Varje möte suddar ut hur många gånger jag har presenterat mig för dig.

Hur många gånger har du dödat mig?

Jag är Seldon Moor... men säkert vet du det vid det här laget.

Jag har kommit närmare och närmare ett naturligt slut.

Tänkte att jag kanske äntligen kunde fly denna cykel om jag levde ett helt liv utan DIN inblandning.

Att du dyker upp... ja, det komplicerar saker, minst sagt.

Ändå finns det en strimma av hopp. Kanske blir det annorlunda den här gången.

Snälla, låt mig bara komma igenom den här dagen ostörd. Jag ber dig.

Kwalat... mer än en värld, ett fängelse av min egen oändliga plåga.

Varje detalj, varje sten, inristad i mitt minne tusentals gånger.

Jag vill bara dö och aldrig komma tillbaka! Jag vill sluta vakna upp på den förbannade dag jag kom hit!

Jag är dömd att upprepa detta lidande i oändlighet.

Nej, din hjälp... den har alltid lett till min undergång.

Snälla, nej! Din hjälp har bara bringat mig död förut.

Varje gång du hjälper, dör jag. Snälla, låt bli.

Jag kan inte riskera det. Din hjälp har aldrig slutat väl för mig.

Håll dig borta, din hjälp är en förbannelse.

Om det får dig att lämna om du hjälper mig, då ja, jag behöver hjälp.

Visst, hjälp mig och kanske försvinner du då.

Ja, ja, bara snälla stanna inte länge.

Allt för att få dig att gå igen, ja.