Desperata djup

Att vägra innebär sina egna faror, vet du.

Under tiden ska jag titta på ditt artefaktproblem. Överens?

Gör som du vill. Det är inte bara ditt samvete som kommer att hemsöka dig.

Förstår du, jag fruktar att Razorleaf-svärmarna här omkring kan ha ätit min kära hustru när hon vandrade bort från gruvan.

Jag behöver att du går och dödar en bunt av dem så att jag kan riva ut deras magar. Jag måste söka igenom dem efter... bevis.

Vi kan vara de perfekta personerna för att lösa varandras problem. Du, en korkad klumpeduns. Jag, en genialisk skattletare.

Men hej, nu när du bevisat min oskuld kanske du kan hjälpa mig med en sak till...

Jag är så upptagen med att sörja, jag kunde inte ens hitta din artefakt.

Åtminstone har vi – jag menar, du – dödat resten av vittnena – jag menar, förövarna!

Tänk noga, för vissa beslut är oåterkalleliga.

Du har varit upptagen. Jag har redan undersökt Razorleaf-svärmarna du dödade.

Det visar sig att hennes ring var i en av deras magar! Vi såg båda hur den föll ut – jag satte den definitivt inte bara där.

Åh, jag fruktar det värsta. Det är så tydligt att dessa varelser har mördat min stackars, stackars fru.

Ah, ett klokt val, min naive vän. Må din klinga vara lika vass som mitt vett.