Astronaut Crew Member

Så, varelserna som skrämde iväg min besättning var "impar"?

Nåväl, det här är min kraschsajt. Vissa skulle kalla det en skrotgård, jag kallar det hem ljuva hem.

Nu försöker jag bara hitta mina vänner, om de fortfarande... du vet, lever.

Jag har varit med om mycket, sett konstiga saker under mina rymdresor, men det här... det här är nytt.

Det är som att kliva in på en sci-fi-filmuppsättning, förutom att allt är verkligt och jag är den aningslösa jordbon.

Men hej, miljöombyte har aldrig skadat någon! Behöver bara anpassa mig och övervinna. Hur svårt kan det vara, eller hur?

Jag har haft bättre dagar, ärligt talat. Vakna upp på en främmande planet? Definitivt inte på min önskelista.

Nä, jag fixar det här. Rymdteknik är lika lätt som att cykla.

Allt är lugnt, polarn. Behöver bara lite tid och massor av silvertejp.

Jag är okej. Behöver bara pilla runt lite mer.

Jag var en del av en besättning på ett uppdrag, tills... ja, allt det här hände.

Trevligt grannskap, eller hur? Rymligt, bra utsikt, plats för ett rymdskepp eller två.

Jag har sett bättre, men hej, man får ta vad man får.

Faktiskt, ja, jag skulle kunna behöva en hjälpande hand.

Du vet, två huvuden är bättre än ett.

Erbjuder du dig att hjälpa till? Tja, är du inte en riktig rymdcowboy!

Bara en rymdman vid namn Ronny Lunar, vilse i en främmande värld.

Galet. Jag vet inte mycket om deras ämnesomsättning, men det är möjligt att dimensionell exponering kan göra dem ganska farliga.

Utmaningen här är att vi inte vet vem eller vad vi kommer att hitta - varje ledtråd och varje bit information hjälper.

Förstått, det är en stor uppgift. Jag fortsätter att pilla här.

Det är okej. Jag sitter bara här, ensam, i denna väldiga, främmande värld. Inga problem.

Visst, ta din tid. Det är inte som att vi är strandsatta i rymden eller något.

Jag kan göra något för att motverka det, men jag behöver hjälp från resten av besättningen.

Det är dags att spåra upp dem. Jag har en känsla av att de kan vara utspridda.